Kerstin Perskis skönlitterära debut Glasdörren är en vacker och tankeväckande barndomsskildring.
En barndom korsar sitt spår. Ur minnet stiger bilden av barnet, Gun. Med hjälp av sitt huvud, ’vasst som ett rakblad’, försöker hon skapa ordning i en värld där de älskade föräldrarnas svårigheter med sig själva och varandra har ansikten och röster, men inga namn.
Vilket är barnets ansvar? Och hur ska den vuxna leva som en gång tvingats svika barnet i sig själv?