Erik Gustafsson föddes tio år före den ryska revolutionen. Han dog sju år efter murens fall. Han levde i nästan ett helt sekel, upplevde två världskrig och åtskilliga revolutioner. Han byggde vårt välfärdssamhälle, och han förbannade dem som sålde ut det.

När fascismen växte sig stark i Europa på 1930-talet gjorde han som tusentals andra unga män och kvinnor från hela världen. Han reste som frivillig till Spanien.

Nu är han borta och kan inte själv längre berätta hur det var. Därför skriver Kerstin Gustafsson Figueroas sin pappas historia. Men det är en berättelse inte bara om honom, utan om så många fler, en hel generation, om en annan tid och en annan värld.