Mina fyra anfaderslinjer avspeglar olika livsöden och livsstilar. Farfars sida kan sammanfattas med ett ord – fattigt. Uppväxta som barn till torpare, backstugesittare och soldater var det svårt att få tillgång till ett bärkraftigt torpkontrakt. Det var ännu svårare att bli jordägande bönder – inte ens farfar vid 1900-talets början lyckades. På farmors sida har tillgångar kommit och gått. Här kan anas andra gener. Det fanns sockenskräddare, mjölnare, pappersbruksarbetare och en småskollärarinna utöver torpare och jordägare. Personer som försökte vidga sina vyer utanför jordbrukssektorn och som var villiga att delta i samhällsutvecklingen. På morfars sida fanns de största sökarna. Många har tänjt gränser - legala och i några fall mer ljusskygga ageranden. Flera har gift sig utanför sin egen samhällsklass och fått kämpa för sin kärlek. På 1500- och 1600-talet dyker ett 25-tal präster upp i släkten. Det kan kanske förklara senare generationers vilja att förändra och påverka. Här finns också stegen över till adel på senmedeltiden. Mormors sida är inte så homogen. Här fanns en västgötagren som växte samman med en smålandsgren. Om två fattiga gifte sig med varandra blev inte resultatet guld och gröna skogar, bara en annan grå ton på fattigdomen och några fler att dela den med. Även om jag uppfattar att någon familj hade det relativt gott ställt under 1700-talet så hände något i början av 1800-talet som gjorde att nästan alla blev fattigare. En anledning kan vara att familjerna blev barnrikare och då kunde inte gårdarna mätta alla munnar. De yngsta barnen tvingades att bli torpare. Många barn i familjen gjorde att arvedelen till var och en blev mindre. Efter laga skifte blev gårdarna mer isolerade och kanske inte möjliga att rättvist dela i flera arvslotter. Dessutom kan flera missväxtår ha påverkat livssituationen. Jag har många soldater bland anorna vilket tyder på att de har haft svårt att få ”torpkontrakt”. Visserligen var soldatlivet på 1800-talet ganska fredligt men med stora kroppsliga insatser om de blev uttagna till att bygga bland annat kanaler, fästningar och järnvägar. Alla fyra grenarna har sina rötter i Västergötland med Blidsberg i norr och Nittorp i söder samt över till Småland. Smålandssidan var något mer spridd. I norr kommer de från orter mellan Jönköping och Nässjö och ner i söder till Fryele strax norr om Värnamo och med en avstickare till Långaryd och pappersbruket i sydväst på gränsen till Halland och Västergötland. Österut sträcker sig födelseorterna för anor till Långaryds-familjen bort mot Kostatrakten öster om Växjö. Carl Högberg senior var egentligen den ende som flyttade i något längre avseende och dessutom troligen den förste industriarbetaren i släkten. På flera grenar har det funnits syskon till mina anor som har emigrerat till USA.