Det finns bara tre herrgårdsparker i Dalarna och en av dem ligger i Grängesberg sedan förra sekelskiftet. Den anlades runt gruvdirektörens villa, var både ovanlig och vacker och blev vida omtalad för sin skönhet, men eftersom den var privat var den inte tillgänglig för allmänheten. När malmbrytningen började bli mindre lönsam i Grängesberg måste bolaget spara in på allt som inte var nödvändigt. Antalet trädgårdsmästare i parken skars ner och så småningom försvann de helt från parken. Det betydde egentligen inget för andra än trädgårdsmästarna själva och deras familjer. Att gruvbolaget till sist sålde disponentvillan med parken var inte heller något, som påverkade människorna i samhället särskilt mycket. Säkert kommenterades det, men det fanns svårare problem att brottas med: att gruvan lades ner och att alla gruvarbetarna blev arbetslösa. Det var ett svårt slag för samhället som var uppbyggt runt gruvan. Disponentens vackra park fortsatte att växa igen. Åren gick och det verkade som om parken och villan tyst och stillsamt skulle försvinna ur bilden utan att någon visste riktigt vad som hände med dem. En dag inträffade emellertid något som skulle få oanade följder för hela samhället: ett medelålders par kom på besök, ett par som skulle komma att förändra bilden av Grängesberg. De kom inte alls med den avsikten och varken de eller någon annan hade en aning om att det skulle bli så, men det var faktiskt vad som hände? Kerstin Backman föddes som yngsta barnet i en läsglad familj, växte upp och studerade i Göteborg, men gifte sig så småningom. Efter ett år i Hässleholm flyttade familjen till Grängesberg, Kerstin som språklärare på realskolan, senare högstadiet, och maken Olle som frilansande fotograf. De planerade att stanna högst ett par år, men de blev kvar, Kerstin som lärare i tyska och engelska och Olle som fotolärare. Efter några år flyttade familjen med sina två barn och sina djur till Silverhöjden, där de bott sedan dess. Kerstin har under åren skrivit flera barnböcker om Soffi, som i stort sett berättar om familjen och deras hästar, men också fantasiböcker som Tudda Galumpan, Tudda Galumpan och önskesnäckan, Hur sagans häst kom till Visingsö, Den som sår storm m.fl. Samtliga böcker har översatts till främmande språk. Då andan fallit på har hon skrivit artiklar, kåserier och noveller i tidningar och tidskrifter och även berättelser för amerikanska antologier. Sagoberättande är också något hon gärna ägnar sig åt, helst gamla, klassiska sagor. Kerstin har alltid varit reslysten och har flera gånger sedan barnen vuxit upp gjort långresor till USA, där hon besökt och funnit vänner och rika möjligheter till inspiration bland chippewa- och navajoindianerna. Tillsammans med maken har hon också översatt ett 70-tal böcker från engelska och tyska.