Det har gått drygt hundra år sedan Unna Saiva, en samisk offerplats i norra Lappland skändades och plundrades. Offergåvorna grävdes upp och fördes till Stockholm. Det skedde i en tid då svensk samepolitik präglades av rasbiologi och rasism.
 
Nu pågår en diskussion i hela västvärlden där utgångspunkten är att museer behöver se över sina samlingar med en självkritisk blick och vara beredda att återbörda kulturföremål som har kommit in i samlingarna till följd av en kolonial maktstruktur. I vissa fall handlar det om objekt som stulits eller plundrats, i andra fall är det snarare ojämlika maktförhållanden vid tiden för förvärvet, som gör ett återlämnande aktuellt.
 
Samerna är ett urfolk och har, med utgångspunkt i FN-deklarationen för urfolk, rätt att få tillgång till sina ceremoniella föremål.
 
Offergåvorna från Unna Saiva är en väl dokumenterad samling med runt 600 föremål och 156 kilo ben och horn, som finns i lagerhyllor på Historiska museet i Stockholm. Nu driver Kerstin Andersson, redaktör för boken, tillsammans med flera andra samer frågan om ett återbördande av offergåvorna till det samiska folket och ett museum i norra Sápmi. 
 
”Att få tillbaka föremålen är ett sätt att återfå en del av vårt ursprung och vår historia. Det enda vi begär är att staten rättar till fel som begicks då – och att offergåvorna från Unna Saiva kan flytta hem och få en värdigare placering i Sápmi”.
 
Välkommen att läsa mer om Unna Saiva – den lilla heliga sjön – och offergåvorna.