De polsk-judiska relationerna har en lång och komplicerad historia, både dramatisk och tragisk. En gång i tiden präglades landet av ledare som visade religiös tolerans och landet blev en asyl för judar som förföljdes i andra europeiska länder. Här fick de rätt att bilda egna församlingar, öppna egna skolor och utöva sin egen tro. Men redan från början var förhållandet mellan den vanlige polacken och juden konfliktfylld. Efter hand förvärrades dock situationen dem emellan och judarnas rättigheter blev alltmer kringskurna. Om allt detta skriver Ingdahl i denna högintressanta, unika och väldokumenterade studie som täcker in tiden från 1600-talet fram till 1900-talets omfattande och värsta förföljelser. I boken följer författaren hur relationerna varierat liksom när förföljelsen mot de judiska medborgarna flammat upp. En betoning ligger naturligtvis på 1900-talet med såväl Nazitysklands förintelseläger förlagda till Polen som vanliga polackers alltför villiga hjälp i detta avskyvärda folkrensningsprojekt. Också efterkrigstidens förföljelser då tusentals judiska medborgare skrämdes/tvingades att lämna Polen beskrivs.

Kazimiera Ingdahl är professor vid slaviska institutionen, Stockholms universitet, och har själv polsk bakgrund.