»Det bästa sättet att förmedla historia på är genom en god berättelse. Den goda berättelsen kännetecknas av en känsla för såväl övergripande sammanhang som detaljer som bidrar till att göra historien levande och konkret. Om berättelsen sedan kläs i en tilltalande språkdräkt har den goda möjligheter att bli fulländad. Katarina Harrison Lindberghs fascinerande bok Nordiska sjuårskriget är ett gott exempel på historiskt berättande när det är som bäst.« CLIO
Nordiska sjuårskriget, 1563-1570, är det längsta och mest förödande kriget mellan Sverige och Danmark. Det banade väg för de senare krigen mellan länderna och kom att drastiskt påverka inte bara den svenska och danska historien utan hela Östersjöområdets utveckling.
I konfliktens centrum stod kungarna, tillika kusinerna, Erik XIV och Fredrik II. Båda var renässansfurstar ut i fingerspetsarna, men där slutar likheterna. Den konstnärlige och bildade Erik hade svårt att knyta vänskapsband, medan den utåtriktade Fredrik var ett socialt geni. År 1563 välkomnade kusinerna kriget och räknade med att det skulle vara över på några månader. I stället visade det sig omöjligt att vinna.
Under de år som stridigheterna pågick ägde bland annat Ronneby blodbad rum, Daniel Rantzau plundrade hela södra Sverige och Hamars domkyrka brändes ned. Trots att kriget innehöll personliga vendettor, förrädare, friskyttar och furstar, hårda tider, mäktiga sjöslag och stora katastrofer är det numera bortglömt av de flesta. Efter sju års strider fanns två förlorare men ingen segrare. Ingen ville minnas det elände som drabbat länderna.