En suggestiv prosalyrisk berättelse om förhållandet mellan mor och dotter i två led. Texten närmar sig en existentiellt laddad nollpunkt, "den enkla prick" som kan beteckna avslut, död, men också paus och mellanled i ett liv. Berättelsen rör sig i flera dramatiska tempi, snabbt framhastande, sakligt berättande, poetiskt gestaltande och stillsamt avklingande. Mörkret utanför Jag står vid fönstret Jag står vid fönstret och tittar ut Jag kan inte Det är en vägg Om jag ligger stilla Om jag ligger helt stilla kan jag Jag kan känna min död Mina händer Min hud Mitt ansikte