För mer än ett sekel sedan utropade författaren och folkbildaren Ellen Key 1900-talet till barnets århundrade. Idag kommer idéerna om barnens rättigheter och delaktighet till uttryck i barnkonven-tionen och i den svenska regeringens barnpolitik. Där betonas barnens rätt till en god levnads-standard, bästa möjliga hälsa, en god utbildning, en trygg uppväxt, delaktighet i samhället samt stöd och skydd genom socialtjänst och andra insatser.



Men fortfarande finns det en stor klyfta mellan de goda idealen och barns vardagsverklighet i Sverige. Visionen om barnens spontana och fria utveckling måste ställas mot riskerna för utsatthet, utnyttjande och utanförskap. Barns villkor och uppväxt präglas av den ojämlikhet i levnadsvillkor och hälsa som kännetecknar samhället i stort. Boendesegregation och föräldrarnas yrke och utbildning påverkar barnens sociala och materiella levnadsvillkor. Missförhållande och våld inom familjen kan sätta ännu djupare spår.

Att värna barnens rätt och delaktighet i samhället och motverka att de kränks eller exploateras kan inte hänskjutas enbart till den offentliga sektorn eller, mer specifikt, socialtjänsten. Det är uppgifter som är alla medborgares skyldighet.