samma ögonblick återkom rösten från rymden:

"Jo, jag glömde säga en sak - det är Gud som talar. Ciao!"

Det blev dödstyst i rummet, alla uppfylldes av samma tanke. Ciao?
"Skulle Gud skulle vara italienare?" Honda såg förvånad ut, han kliade sig i den röda kalufsen. "Så där uttrycker sig väl inte Gud!"

I Garys ansikte syntes ohöljd skeptisism. "Precis!" Alan Boulder nickade eftertryckligt. Fader O´Reilly noterade avundsjukt att inte ett enda mjäll föll på Alans axlar.
"Det var ingen som trodde på det där - men frågan kvarstod: vem, eller vilka, var det?"
"Det frågan ställde även vi i regeringen oss," sade McDullen.

Förra gången, för 2000 år sedan, vet vi ju hur det gick. Men den här gången tänker Han tydligen komma personligen …

"En lysande skröna, välskriven, rapp, satirisk, rolig och respektlös."
Göran Burén