Det finns en välkänd fixeringsbild där man beroende på perspektivet ser antingen en ful gammal kärring eller en vacker ung kvinna. Denna fixeringsbild är en fantastisk metafor för vår värld och framtid. Vi ser det fula och groteska. Och vi är i full färd med att förverkliga det vi ser.


Inför de svåra hoten mot vår framtid inser visserligen allt fler att vi är på fel väg, men det gamla djupt rotade perspektivet dominerar ändå utblicken mot framtiden. Och resultatet blir därefter. Mycket prat om nödvändiga förändringar. Men i handling fortsätter vi att följa våra upptrampade spår. Så byggs en global katastrof obönhörligen upp.


Den centrala frågan är därför hur vi skall kunna byta perspektiv. Men detta är en fråga som går djupare än intellektet. En fundamental inre förändring krävs. I elfte timmen skildrar just en sådan förvandling. Boken är en inbjudan till läsaren att slå följe med huvudpersonen på hans väg mot ett avgörande perspektivskifte.


I en omskakande upplevelse möter den blivande riksdagsmannen Dag Persson sina lärare. De inviger honom i ett sätt att betrakta historien, de politiska ideologierna, religionen, människans natur och frågorna om livets yttersta mening och mål som gör en genomgripande politisk kursändring möjlig. De hoppas att han skall bli en stöttepelare för en ny politisk radikalitet med global räckvidd.


I elfte timmen är en bok om mänsklighetens ödesfrågor som väcker hopp. Den öppnar ett fönster mot en ljus framtid.