Jag vaknar av andetag i rummet. Något tar form på min sängkant.

En ljus figur. Svarta ögonhålor och hängande hår. Jag kan inte röra

mig, inte skrika. Jag kan bara stirra.

Kakan, Mante och Mogge försöker desperat låtsas att allt är som vanligt.

Det är så härligt att vara ute om vårkvällarna och spionera på folk.

Men hur länge kan de komma undan med sina lekar?

Ondskan rör sig i Påskallavik. Obevekligt närmar den

sig, en gång för alla. Slutet är nära. Vem kan stoppa den?