Den unga kvinnan Mina får ett brev om giftermål från en okänd man. Året är 1899 i dåtidens fattiga Kina där de på var sitt håll är arbetare i missionens tjänst. Breven, tidigare okända, berättar om deras kärlekshistoria, om Gustaf Adolf, mannen av börd och Mina, kvinnan av folket.
Här finns också brev från Minas vänner, Sigrid, Maria, Nanna och Mary. Vi får följa kvinnornas arbetsamma liv på den kinesiska landsbygden. De startar skolor, tar hand om oönskade flickebarn och avgiftar opiumrökande kineser. Genom kärleksbudskapet lär de människor använda ord i stället för vapen.
Livet är fyllt av strapatser, men oavsett vad som händer dem är det deras starka tro, deras kärlek och medmänsklighet som bär dem genom orostider. De ger människor hopp om en bättre framtid, ett hopp som kommer att leva vidare till kommande generationer.
Karin Stålhammar Hansson fick för några år sedan kartonger med brev och foto från sina farföräldrar tid i Kina. Dessa har hon gått igenom och sammanställt till en fascinerande berättelse om ett par människors hängivenhet och kärlek till det kinesiska folket.