Den tyske konstnären Emil Nolde (18671956) var »expressionismens store färgmagiker«. Hans målningar är som färgstormar, hans akvareller glöder av intensitet. Nolde var bondsonen som inte fick måla, men barndomens egenartade landskap i de dansk-tyska gränstrakterna präglade hans skapande, men också det tidiga 1900-talets dekadenta nattliv i Berlin; sökandet efter det ursprungliga som fick honom att resa ända till Nya Guinea, lockelserna till myterna, till naturmystik och den bibliska världen. I augusti 1941 förbjöds Nolde att måla av Nazi-Tysklands makthavare, detta trots hans eget politiska medlöperi. Dessförinnan var han rikligt representerad på nazisternas avskräckande utställning Entartete Kunst 1937, en paradox för Nolde, som förstärktes av att snart över tusen verk av konstnären i offentlig ägo beslagtogs. Åren som följde ägnade sig Nolde i isolering åt akvarell, som blev till en stor samling »Omålade bilder«, främst med blom- och trädgårdsmotiv men även med landskap, havsmotiv och porträtt. De medverkande skribenterna är alla ledande Nolde-kännare, inte minst Christian Ring, chef för Noldemuseet i Seebüll i Tyskland. Huvudredaktör för boken och skribent är Karin Sidén, museichef vid Prins Eugens Waldemarsudde. Utställningen Färgstormar visas på Prins Eugens Waldemarsudde 7 mars30 augusti 2015.