Det var ju hon och Martin sen evigheter tillbaka. Och de skulle ha barn tillsammans nån gång. De hade ju bestämt det. Fast när Stina blev osäker och ville pausa träffade han en annan och fick barn nästan med en gång. Det barnet Stina skulle ha haft.
På sitt arbete som administratör för svenskundervisning för invandrare träffar Stina Adam från Bangladesh. Han är varm och spännande, kanske kan han bli den far hon söker till sitt barn. Men Adams mamma blir sjuk och han reser tillbaka till Dhaka. Vad ska
Stina göra med sin längtan? Ska hon resa efter?
Stinas mamma börjar bli dement och tror allt oftare att Stina är hennes egen mamma.
I en brevkonversation som startar på 1920-talet får vi följa Stinas mormors äventyrliga liv som slutar i ett stort svek. Man kan liksom inte ångra sig är en roman om att vara kvinna och mor i olika tidsåldrar, så olika och ändå så lika.