Cancer, kräfta…..ord som för mig var liktydigt med död. Tills jag själv fick diagnosen bröstcancer. Först drogs marken undan under mina fötter. Detta händer inte mig! Men det gjorde det, och bit för bit tog jag mig igenom första chocken, insikten om att det faktiskt handlade om mig, operation, hormonbehandling, plastikkirurgi. På vägen mötte jag många andra som fått samma diagnos. Inte alla klarade sig lika bra som jag, men de allra flesta överlevde.
Jag fick min diagnos för tjugosex år sedan. Livet har varit berg-och-dalbana och självklart önskar jag att jag aldrig fått cancer. Något kan jag ändå göra av vad som hände mig, jag kan framstå som ett gott exempel. Tjugosex år av liv som jag 1992 inte trodde jag skulle få uppleva.
I går har redan varit, i morgon vet jag ingenting om, men i dag – idag lever jag!