Romanen utgår från en blogg, som handlar om att besegra en cancersjukdom. Det är en dramatisk kamp mellan det goda och det onda. Mellan författaren och en djävul vid namn Mr Hodgkin.
Naturligtvis är det Mr H som förlorar i slutändan. Men det är inte bara författaren som är segraren. Det är också hennes stora hejarklack som hela tiden sporrar henne att ta nya krafter. Mr H har
ingen hejarklack, så han hade liksom aldrig någon riktig chans.

Historien är upplagd som en dagbok – i olika kapitel. Några kapitel avslutas med väl valda kommentarer från hejarklacken. Men det handlar inte enbart om kampen med Mr H utan också om den spännande värld författaren och hennes närmaste lever i. Berättelsen består av ”ups and downs”, men faktiskt mest av ”ups” – i slutändan illustrerad av en friskfest.

Mr Hodgkin är en djävul, en demon, en symbol för författarens sjukdom, Morbus Hodgkin, cancer i lymfkörtlarna. Att skriva blev ett sätt att stå utanför hennes sjuka kropp som observant och se på medan cellgiftet droppar in. Bloggen blev en sorg-glad historia som står i bjärt kontrast till sjukhussängen, ljudet från den tickande maskinen på droppstativet, höstregnet som strilar över sjukhustaken och ned längs den röda tegelväggen. Dropp, dropp likt dropparna från plastpåsen med den rosa vätskan på stativet.