Grunderna för dagens världsreligioner lades mellan år 900 f.Kr. och 200 f.Kr. I fyra områden i världen skapades religiösa och filosofiska skolor som nästan alla senare religioner skulle komma att bygga på konfucianism och taoism i Kina, hinduism och buddhism i Indien, monoteismen i Israel och den rationella filosofin i Grekland.

Judendomen, kristendomen och islam har alla sin idémässiga grund i denna tidigare period. Den tyske filosofen Karl Jaspers kallade perioden för axialåldern. I Världsreligionernas födelse återanknyter Karen Armstrong till Jaspers teori om axialåldern men reviderar och vidareutvecklar den.

Under axialåldern verkade några av historiens viktigaste tänkare, från Buddha och Konfucius till Sokrates, Jeremia och Hesekiel. Under denna tid verkade också upanishadernas mystiker samt Mencius och Euripides. Alla dessa tog den våldsamma och farliga tid som de levde och verkade i som utgångspunkt för sitt tänkande. I sitt medvetna avståndstagande från den världsliga ondskan nådde de alla liknande slutsatser. Alla kom de att ta avstånd från egoistiska synsätt och förespråka medkänsla.

Vi kan finna spår av deras visdom i alla moderna religioner. Men medan religioner senare ofta använts som ett sätt att utestänga och förfölja människor, karakteriseras alla axialålderns idétraditioner av universell acceptans och en ovilja att påtvinga andra sin världsuppfattning.

Det är kanske just här, menar Armstrong, vi har något att lära av alla våra religioners gemensamma ursprung. Axialålderns idéströmningar lärde ut att var och en av oss först och främst måste lära känna oss själva och kunna utöva självkritik. Därefter måste vi också vara villiga att skrida till handling för att förändra de brister vi har. Här har vi alla en viktig lärdom att dra i vår tids polariserade och spänningsfyllda värld. En värld där religion för några decennier sedan var en uträknad faktor, men där den har visat sig besitta mer kraft än kanske någonsin tidigare i historien.

I Världsreligionernas födelse guidar Karen Armstrong oss skickligt och stilsäkert genom axialålderns olika delar, från dess förhistoria på 1600-talet f.Kr. till dess slut på 200-talet f.Kr. Hon granskar olika delar av denna utveckling och tittar närmare på hur de inbördes sambanden såg ut mellan de olika linjerna. Likt Armstrongs tidigare böcker är detta en rik och spännande religionshistorisk översikt som präglas av hennes speciella känslighet och förmåga att skildra utan att förenkla och fördöma.