Har det någon betydelse att det lekfulla allvaret i dagspressen inte får plats längre? Vad har kåserier kunnat användas till genom åren? Har spaltutrymmet betydelse för kåseriet som genre? Dagstidningarnas nya slankare format har inte bara inneburit att storleken på sidorna förändrats. Den lätta journalistiken, kåseriet och dagsversen, har givits allt mindre utrymme i flera dagstidningar.

"Namn och Nytt" i Dagens Nyheter blev vårt huvudsakliga exempel när Institutet för Mediestudier i denna bok presenterar några studier kring en anrik journalistisk genre i dagspressen. Per Rydén skriver om tunga hot mot lätta sidor. Birgitta Ney berättar om hur kåseriet kunde användas i kvinnors kamp för rösträtten med exempel från Elin Brandells kåserier. Jarl Torbacke skriver därefter om Hadar Hessel, "Gustafsson med muntascherna" , och om hans kontakt med läsarna. Kajsa Olsson, tidigare kåsör på "Namn och Nytt", diskuterar hur man får uppslag till kåserier och funderar på om kåsörer kanske har ersatts av krönikörer.

Per Rydén är professor em i litteraturvetenskap, Lunds universitet. Jarl Torbacke är professor em i historia, Stockholms universitet. Birgitta Ney är föreståndare för Institutet för Mediestudier. Kajsa Olsson är frilansskribent.