I boken Tvingade till tystnad berättar författaren och journalisten Kaa Eneberg om de hundratals svenska arbetare med familjer som drabbade av Rysslandsfeber utvandrade till Sovjetunionen på 1920- och 1930-talen. De ryska arkiven som öppnades i slutet av 1990-talet redovisar hur många av dem, i likhet med andra länders emigranter och miljontals sovjetmedborgare avrättades eller skickades till arbetsläger i den s.k. Gulagarkipelagen.
Svenskarna värvades av svenska kommunistpartiet för uppbyggandet av den unga sovjetstaten. De reste också frivilligt med resan betald, med förhoppningar om en ljus framtid. Men drömmen grusades snabbt. Många dömdes som Sovjetunionens fiender under de stora utrensningarna under Stalinterrorn.
Flera hundra lyckades ta sig tillbaka till Sverige, bl.a. med statsminister Tage Erlanders hjälp på 1950-talet. De flesta kom från de nordliga malmfälten och kallas Kirunasvenskar trots att många kom från andra orter, och USA och Kanada där de tidigare sökt lyckan.
Väl hemma tvingades de till tystnad. Kommunistpartiet ville inte sprida sanningen om det hårda livet i arbetarparadiset. Olika regeringar ville inte heller, av diplomatiska skäl, ha öppen diskussion om terrorväldets offer. De få svenskar som vågade berätta riskerade utfrysning och kollektiv mobbning och flyttade från sina hemorter.
Tvingade till tystnad är den första av tre böcker som granskat svenskarnas öden. Den har belönats med journalistpriset Guldspaden år 2000 och med Svenska advokatsamfundets journalistpris 2001.