Med avstamp i den psykoanalytiska erfarenheten undersöker Jurgen Reeder
i denna bok berättandets centrala betydelse för människan. I en psykoanalys
växer och bearbetas den ursprungliga
berättelsen, och att finna en ny berättelse
och börja berätta på ett nytt sätt innebär
en möjlighet för analysanden att förändras.
Författaren belyser de tillfällen när
analytiker och analysand står inför ett
avgörande, vad han kallar det etiska
momentet, då kärnan i analysandens
personlighet måste blottläggas och bemötas.
Denna kritiska stund kan göra den analytiska erfarenheten ytterligt plågsam,
eftersom analysanden för att komma vidare i
sitt arbete måste ge upp livslångt närda
förväntningar, krav och förhållningssätt.
Analysandens berättelse och analytikerns tolkande ligger som grund för det arbete
som utförs i en psykoanalys. Analytikerns
lyssnande hållning och de motsägelser
och ofullständigheter som uppdagas i
berättelsen tvingar analysanden att börja berätta sitt livs historia på ett nytt sätt. Efter en tid, när
patient och analytiker bägge inser att det inte
längre är meningsfullt att bygga ut eller revidera
den redan existerande berättelsen om "vem
jag varit för att bli den jag är", då kan man sluta
sig till att tolkandet har uttömt sina möjligheter
att komma till bättre förståelse och att
berättelserna inte längre har något egentligt
nyhetsvärde. I detta ögonblick ställs
analysanden inför en etisk och existentiell uppgift att
välja sin väg, som kan innebära både
avgörande och försoning. Häri ligger en av grunderna
till den frigörande potential som en
psykoanalys erbjuder.
Jurgen Reeder är psykoanalytiker samt
docent och forskare i pedagogik vid Stockholms universitet. Han är en av introduktörerna
på svensk mark av Jacques Lacans
nytänkande. På annat förlag har han tidigare utgivit
Tala/lyssna (1988) samt
Begär och etik
(1990) och han har publicerat ett flertal artiklar i
svensk och engelskspråkig fackpress. Han är en
av grundarna av tidskriften "Divan" samt är
numera en av redaktörerna för bokserien
med samma namn.
