José Maria Eça de Queirós (1845-1900) är en av Portugals största författare och hans romaner har utgivits på engelska, tyska, franska och flera andra språk. Ingen av hans böcker har emellertid översatts till svenska tidigare, och föreliggande översättning av en av hans bästa romaner bidar därför till att fylla ett stort tomrum. Eça de Queirós är en berättare inom den realistiska genren och hans framställning utmärks av ironiska iakttagelser, satirisk skärpa och humoristisk klarsyn samtidigt som den speglar författarens djupa inlevelse och medkänsla. Handlingen i ”Kusin Basílio” kretsar kring ett äktenskapsbrott och utvecklas efter hand till en intrig med starka känslor och oväntade förvecklingar, och samtidigt framträder ett panorama över portugisiskt familje- och samhällsliv under 1800-talets senare hälft. Den förtätade atmosfären, de skarpt tecknade porträtten, de detaljrika och levande miljöskildringarna och tidsbilderna från ett svunnet Lissabon och sist men inte minst fulländande språket samverkar till att göra denna roman till ett konstverk. Denna roman utspelar sig i ett portugisiskt borgarhem med huvudstaden som fond. ”På ett raffinerat sätt ökar författaren spänningen i boken, och medan gasljusens, spårvagnarnas och hästdroskornas Lissabon passerar revy sugs man in i berättelsen likt i en malström.” – Pontus Persson i Ystads Allehanda ”Eça de Queirós är en utomordentlig skildrare av miljöer, av livet på gatorna, på de små sjabbiga hotellen för tillfälliga förbindelser, på barerna och kaféerna och i det centrum för djungeltelegrafen som São Carlosoperan var. I sin skenbara objektivitet ger han en obarmhärtig bild av samhället i den portugisiska huvudstaden.” – Kjell A Johansson i Dagens Nyheter ”Det är en spännande berättelse som håller en fången från början till slut, i oro och vånda, men också munterhet och skratt. Det skakande och allmängiltiga i denna historia om otrohet ligger i att förförelsen inte kommer som en följd av vantrivsel och förtryck utan gladeligen spirar ur en stilla harmoni som bara inte vet sitt eget bästa.” – Knut Ahnlund i Svenska Dagbladet