José Craveirinha publicerade sina första dikter på 1940-talet. Då uttryckte hans lyrik häftig kritik och opposition mot det portugisiska kolonialstyret. Senare gav han röst åt de människor som genomlevde det långvariga och mycket blodiga inbördeskrig som följde på Moçambiques självständighet, 1974. Och idag rymmer hans dikter både kritik och hån mot det själv-ständiga Moçambiques politiska ledare.Men dikterna handlar inte om någon enkel protest. Den politiska vreden uttrycks ibland i konkreta scener ur vardagen, men ännu oftare i dikter där flera perspektiv blandas och där temat inte enbart är politiskt. Fascinationen inför och motviljan mot det moderna urbana samhället blandas med stark identifikation med den traditionella moçambikiska kulturen. Närvarokänslan är stark och inte sällan är det de fattiga delarna av huvudstaden som träder fram. Dikterna har stor poetisk bredd - från surrealism till realism och centrallyrik. Boken innehåller ett 70-tal dikter i urval och är José Craveirinhas första översatta verk till svenska. Efterord av Henning Mankell.