Jonas Örtemarks "En berättelse? Aldrig mer" låter en ensam och splittrad röst treva efter sina skildringar och spegelbilder, eller efter den plats i huvudet där berättandet får vara nödvändigt och väsentligt. På vägen passeras möjliga och omöjliga tablåer, minnen. Udda små erfarenheter bygger upp och undergräver ett jag. Barndom och perversioner.