Socialpolitiken är ständigt ifrågasatt. Är insatserna för generösa och kostnaderna för stora? Vilka sociala problem ska politiken motverka? Sker det på ett effektivt sätt eller motverkas individers eget försörjningsansvar? Frågor av det här slaget aktualiseras både av kostnadsskäl och av ideologiska skäl.

Här behandlas välfärdspolitiken ur ett historiskt och internationellt perspektiv. Utvecklingen i Sverige och andra länder analyseras mot bakgrund av förändrade samhällsekonomiska förutsättningar. Relationerna på arbetsmarknaden framstår som helt avgörande för socialpolitikens inriktning och effektivitet. Det handlar då både om de resurser som ställs till socialpolitikens förfogande och de risker som politiken förväntas motverka.

Bokens historiska översikt landar i en diskussion om socialpolitikens roll i ett postindustriellt samhälle. Tilltron till möjligheterna att garantera medborgares trygghet via ständigt växande offentliga insatser har minskat. Socialpolitikens innehåll och former förändras också genom konkurrensutsättning av offentliga verksamheter och ökade självrisker i socialförsäkringarna. Kollektivavtalade trygghetsförsäkringar får en allt större betydelse. Innebär detta att det som efter andra världskriget uppfattades som det moderna välfärdsprojektet nu ter sig alltmer omodernt?

Jonas Olofsson är docent i ekonomisk historia och universitetslektor i socialt arbete vid socialhögskolan, Lunds universitet.