Efter en middag med fisk och vitt torrt vin på verandan under nedgående sol satt vi och blickade ut över havet, stilla som om det aldrig varit något annat.

Lugnet var så där underbart bedövande och samtidigt uppfriskande, vederkvickande och allt det där som till vardags rusade genom kroppen på en var lagt åt sidan och det verkliga, det som betydde något rådde i ensamt majestät i själens boning.

Änglaland är berättelsen om att hitta in i sig själv, hitta varandra och att hitta svaret på frågan »Is a dream a lie if it don’t come true, or is it something worse?»