Vissa saker är konstanta i Jonas Ellerströms diktvärld. Ljuset, det kringresande jaget, ljudet av fåglar och den fasta blicken på vardagen. I Genom spegeln märks nuet på ett påtagligt vis, i ”skramlet” från 2016, på den omoderna men överfulla mobiltelefonens display. Men mitt i vardagligheten är också något annat på gång, något som närmar sig fantastiken: en vit gestalt passerar genom rummen, en fjärde dimension tar plats i texten.