Jonas Brun uppmärksammades först som poet, i ett av BLM:s debutantnummer. Hans första bok blev sedan en prosaberättelse, men redan då hade han materialet klart till sin kommande diktbok. Den består av två diktsamlingar, med ingång från varsitt håll. Man vänder helt enkelt på boken Det här är platsen, och där finns Ett barn hos gud. I korta dikter med klara bilder beskriver Jonas Brun ett sökande kring hemhörighet och ensamhet. Dikterna kan utspela sig i stadens myller och den samtidiga ensamhet och närhet som råder där, i kosmonautens stora rymdensamhet och i den längtan som vill både till och ifrån.

Här i trängseln ärockså en viljatill innerlighet.

I själva grundformeninpräglad, alltid.

*

Allt som måste bäras genom.All dennatyngd av sovande.

En längtan faller bort.  Lossad, fritt och bort.