»Poesin är såväl huvudentrén som sceningången till hela Jon Fosses författarskap.« Det framhöll Kristina Lugn i sitt tal när Jon Fosse tilldelades Svenska Akademiens nordiska pris 2007.
Långsam musik kom ut 2010 och är den första och enda boken med Nobelpristagaren Jon Fosses dikter på svenska. Nu ger 20TAL Bok ut en ny, utökad utgåva. Översättningar har justerats och urvalet nästan dubblerats till att nu omfatta hundraen dikter, med nyöversatt poesi ur samlingarna Stein til stein (2013) och Poesiar (2016).
I Fosses diktning ryms långsamhet och tystnad, religion och tvivel. I diktningen vill han, liksom i dramatiken, närma sig det osägbara. I förordet till Långsam musik ger översättaren Marie Lundquist sin syn på Fosses lyrik – och paradoxen som livsåskådning:
Man kan gärna läsa dessa dikter långsamt. För att hinna lyssna, till regnet som ackompanjerar dem och till paradoxerna. Den dualism som oavbrutet tänjer ut dikten och gör den större än sig själv. Det här är dikter som talar om tydlighet utan att vara tydliga. De framhåller det paradoxala som ett fullkomligt självklart sätt att leva och betrakta världen. Allt kan vara både och. Jag kan vara både och. Det är en trösterik tanke, mer än en skrämmande. En tanke som låter allt vara i rörelse, flerstämmigt och motsägelsefullt.