Kära läsare!

Det är något verkligen inbjudande i att kunna skapa en dialog i form av en monolog. Först att ge sin egen oemotsagda syn på vad en än må välja, sedan vika ner den i kuvertet, slicka igen och skicka kommunikations-konstverket mot det högtidliga öppnandet: Till läsaren!

PS: För att citera Honoré de Balzac: ”Ett brev är en själ. Det är en så trogen kopia av den älskades röst att känsliga själar betraktar det som kärlekens dyrbaraste skatt.” D.S.

Idag skickar vi mest mejl eller sms med hjälp av mobiltelefoner med stavningsprogram som ofta ger sig in i leken med en helt egen agenda – för att sedan fara i väg i blixtens hastighet. Men, måste vi inte fråga oss om tiden ändå är en faktor för innehållet? För djupet, eftertanken, uttrycksvariationen och höjden på kommunikationen? Skrev människan verkligen brev i över 2000 år för att det inte fanns sms? Eller ligger det något annat inbakat mellan raderna av oändliga kärleksbrev och högst personliga och intima betraktelser och funderingar som skickats genom seklerna? Är det en slump att brevromanen fortfarande är så populär?

Här kommer nu backlashen – BREV - en poetiska antologi med 140 brev