Syftet med denna studie är att med utgångspunkt från en kulturekonomisk referensram undersöka yrkesgruppen skådespelares kreativa processer för att på så sätt utveckla en bättre förståelse av villkoren för kreativ värdeutveckling. Undersökningen bygger på intervjuer med skådespelare som är eller varit, engagerade professionellt vid institutionsteatrar. För att utifrån ett mikroperspektiv anlysera och tolka skådespelarnas berättelser om uppväxt, yrkesval, välmående och kreativa processer inom teatern används en abduktiv och reflexiv metodologisk ansats. Den teoretiska ramen för studien har hämtats från tidigare forskning kring kulturekonomi, kreativa processer samt kreativt ledarskap.

Studien visar hur kreativiteten är inbyggt i både den individuella verklighet och sociala utveckling som skådespelarna omgärdas av. Undersökningen belyser på vilket sätt kreativa utmaningar inom teatern kan skapa kraft och värdepotential, där fenomenet kreativ ångest framstår som en viktig energikälla i jakten på fungerande lösningar. Begreppet kreativ ångest förstås och får sin innebörd i avhandlingen som en central komponent i de kreativa processer som utvecklas för att hantera visioner, strategier och ramar i en organisation. Därför lyfter studien också fram vikten av att både personal och ledning förstår och kan handskas med den kreativa ångesten då den utgör en central ingrediens och resurs för att kunna upprätthålla en adaptiv och kreativ kapacitet i mötet med ständigt nya utmaningar. Undersökningen visar också att det finns grund för att påstå att individuell och social kreativ verksamhet inverkar positivt på skådespelarnas välmående och hälsa.

Utifrån ett mikroperspektiv visar undersökningen att kreativ ångest inom kreativa processer under balanserade förhållanden, genererar en energi och kraft som har ett ekonomiskt värde. Detta värde omtalas i avhandlingen i termer av kreakonomi. Genom att betrakta dessa kreakonomiska värden utifrån ett makroperspektiv kan man identifiera fyra huvudsakliga kännetecken på värdeskapande: (I) den kreativa ångesten är en kraft och en energi som både individuellt och socialt kan fungera som bränsle för utveckling av organisatoriskt värdeskapande; (II) värde utvecklas bättre om den kreativa och operativa ledningen tillåter tillräckligt med utrymme för vad som betecknas som en o-struktur i anslutning till de kreativa processerna; (III) förståelse och förtroende för de som arbetar inom organisationens produktionsprocesser är nödvändigt för att möta de utmaningar som de kreativa processerna innebär, men utan att man för tidigt kräver resultat eller förhåller sig likgiltigt till behov av stöd under tiden av processen; (IV) tillit och förståelse inför försök och misstag (trial and error) är av central betydelse för skapande arbete, vilket innebär att definitionerna ”att lyckas” och ”att misslyckas” i anslutning till syftet att skapa produktivt ekonomiskt värde därför bör betraktas som likvärdiga vad gäller kreativa processer.

Avhandlingen introducerar värde-begreppet kreakonomi som ett teoretiskt begrepp för att definiera en kreativ värdeutveckling som leds balanserat i anslutning till kreativt arbete. Dessa kreakonomiska värden presenteras som något som kan genereras inom alla former av individuella, sociala, kollegiala samt organisatoriska kreativa processer. Studien visar sammanfattningsvis att den kreativa ångesten på mikronivå kan tillföra ett sådant kreakonomiskt värde för organisationen.