Bokpresentation
Kompetensen att fatta kommunala beslut är delad mellan fullmäktige och olika nämnder inom en kommun. Fullmäktige skall besluta i principiella ärenden och frågor av större vikt, medan nämnderna skall förvalta och verkställa fullmäktiges beslut. De anställda kan delegeras rätten att fatta beslut i vissa frågor. I denna bok analyseras gränserna för fullmäktiges, nämndernas och de anställdas kompetens ur ett rättsligt perspektiv. Boken är upplagd så att den skall kunna ge praktisk vägledning, samtidigt som de rättsliga regelverken utsätts för en kritisk analys.

Utvecklingen under senare år med ökad betoning på målstyrning, har inneburit att allt mer makt delegeras från fullmäktige till nämnderna. Det finns dock en yttersta gräns för hur mycket beslutanderätt som fullmäktige kan delegera till en nämnd. Enligt 1 kap 7§ regeringsformen skall beslutanderätten i kommuner utövas av valda församlingar. Hur kommunallagens regler kan förenas med detta stadgande analyseras utförligt i framställningen.

Flera reformer har gjorts i kommunallagen för att möjliggöra nya former av medborgarinflytande, som t. ex. folkomröstningar och olika typer av samråd. Brukarna av kommunal verksamhet har också givits möjlighet att starta s.k. självförvaltningsorgan. De rättsliga befogenheterna för brukarna är dock mycket oklara. I boken görs en analys av vad som rättsligt kännetecknar en brukare samt vilka befogenheter brukare kan ges och vilket ansvar de har. En jämförelse görs också med det mer utbyggda brukarinflytandet som finns i Danmark. Kompetensen att fatta kommunala beslut är delad mellan fullmäktige och olika nämnder inom en kommun. Fullmäktige skall besluta i principiella ärenden och frågor av större vikt, medan nämnderna skall förvalta och verkställa fullmäktiges beslut. De anställda kan delegeras rätten att fatta beslut i vissa frågor. I denna bok analyseras gränserna för fullmäktiges, nämndernas och de anställdas kompetens ur ett rättsligt perspektiv. Boken är upplagd så att den skall kunna ge praktisk vägledning, samtidigt som de rättsliga regelverken utsätts för en kritisk analys.

Utvecklingen under senare år med ökad betoning på målstyrning, har inneburit att allt mer makt delegeras från fullmäktige till nämnderna. Det finns dock en yttersta gräns för hur mycket beslutanderätt som fullmäktige kan delegera till en nämnd. Enligt 1 kap 7§ regeringsformen skall beslutanderätten i kommuner utövas av valda församlingar. Hur kommunallagens regler kan förenas med detta stadgande analyseras utförligt i framställningen.

Flera reformer har gjorts i kommunallagen för att möjliggöra nya former av medborgarinflytande, som t. ex. folkomröstningar och olika typer av samråd. Brukarna av kommunal verksamhet har också givits möjlighet att starta s.k. självförvaltningsorgan. De rättsliga befogenheterna för brukarna är dock mycket oklara. I boken görs en analys av vad som rättsligt kännetecknar en brukare samt vilka befogenheter brukare kan ges och vilket ansvar de har. En jämförelse görs också med det mer utbyggda brukarinflytandet som finns i Danmark. Akademisk avhandling.