Filosofins födelse är ett försvar för filosofin och en uppmaning till eget tänkande. Den är också en uppgörelse med det bokstavliga, kategoriska, statiska och opersonliga betraktandet av tillvaron, alltså med det textuella förnuftet. Kan det vara så att man under flera tusen år i själva verket tänkt åt fel håll? Sitter kanske moderna föreställningar, såväl radikala som konservativa och vetenskapliga, ännu fast i ett oriktigt tankemönster? Vad är överhuvudtaget detta att föreställa sig, att göra sig bilder av världen? Är det kanske så att filosofi egentligen är enkelt?