När Frälsningsarmén kom till Sverige på 1880-talet lämnades få oberörda. Den utåtriktade och färgstarka organisationen väckte nyfikenhet och glädje, men också frustration och ilska. Folk ifrågasatte om arméns metoder som till stor del hämtats ur den samtida populärkulturen verkligen var förenliga med kristen tro. Man upprördes över att män och kvinnor ur arbetarklassen genom sitt engagemang i Frälsningsarmén gjorde anspråk på militära titlar som inte ansågs vara dem värdiga. Många förfasades särskilt över att kvinnor tog sig friheten att uppträda iklädda militär uniform och predika Guds ord, för andra öppnade detta ögonen för en möjlig kvinnlig emancipation. Att ansluta sig till armén som soldat eller officerare innebar ett tydligt val; man fick räkna med att bli bespottad av många, men också att ingå i känslomässigt laddad gemenskap. I den här boken undersöker historikern Johan A. Lundin Frälsningsarmén, dess officerare och soldater årtiondena runt sekelskiftet 1900 med ett genusperspektiv. Genom närläsning av ett stort urval av källor såsom frälsningssoldaters omvändelseberättelser, korrespondens till och från Frälsningsarméns högkvarter, tidskrifter och samtida stridsskrifter ges en sammansatt bild av religionens roll som generator för görande av maskulinitet och femininitet.