Utan fixare kommer du ingen vart som krigsreporter. Det är fixaren som har de rätta kontakterna, som känner till dolda fakta, som kan leda dig till de bästa scoopen om du kan betala, förstås.

Neven, en serb från Sarajevo, var Joe Saccos fixare 1995/96 när han samlade material till Gorazde, sitt första seriereportage om kriget i Bosnien. Innan Neven blev fixare slogs han för sitt älskade Sarajevo i en av de många privatmiliser som uppstod spontant i krigets tidiga skede, innan en bosnisk armé hade hunnit bildas.

Flera av Sarajevos karismatiska milisledare och deras män hade ett förflutet i den undre världen. Det var tack dessa hänsynslösa, sociopatiska krigsherrar som staden överlevde belägringens första tid. Men samtidigt som dessa patrioter slogs mot de serbiska belägrarna terroriserade de landsbygden och roffade åt sig allt de kunde. Många fakta om krigsherrarnas massakrer, grymheter, plundringar och andra krigsförbrytelser hälldes nog ut med slasken när politikerna tvättade av sig krigets smutsiga allianser från sina händer och lär för alltid förbli dolda i krigets dimma.

Varken Sacco eller läsaren vet om allt Neven säger om sina upplevelser är sanning. Men just genom att berätta Nevens historia visar Sacco en realistisk, motsägelsefull bild av kriget i Bosnien, fjärran från medias förljugna uppdelning i nattsvarta skurkar och oskyldiga offer.

Fixaren påminner i sitt bildspråk och med sina moraliska gråzoner om filmen Den tredje mannen, som skildrar en annan härjad efterkrigsstad, Wien 1948. Och den skrävlande, halvskumme men sympatiske fixaren Neven själv kunde vara hämtad ur en roman av Graham Greene eller John Le Carré.