I den ständigt närvarande diskussionen om bibliotekarieprofessionens innehåll och utveckling finns återkommande frågan om utbildningens roll. I takt med att samhället blir alltmer komplext söker också biblioteken en breddad bas av kompetenser för sin verksamhet, något som gör att bibliotekariens grundkompetens ibland ter sig otydlig. Ofta talas det om ett ”glapp” mellan det utbildningsbehov som finns i bibliotekens praktiska vardag och det innehåll som bjuds inom de biblioteks- och informationsvetenskapliga utbildningarna. I den här antologin samlas ett tjugotal biblioteks- och informationsvetenskapliga forskare från Bibliotekshögskolan i Borås, Linnéuniversitetet, Lunds universitet, Umeå universitet och Uppsala universitet och diskuterar sina specialområdens relevans för bibliotekariernas praktiska arbete. Grundfrågan är enkel: på vilket sätt bidrar en biblioteks- och informationsvetenskaplig utbildning och forskning till en stärkt bibliotekarieprofession? Svaret ges genom betraktelser av bibliotekariens professionsutövning utifrån ett utbildningsperspektiv. Bilden som framträder är bred och mångfasetterad. Ämnesområden som medie- och informationskunnighet, bibliometri, professionellt språkbruk, praktikens betydelse i utbildningen, professionsetik, den historiska utvecklingen av bibliotekarieutbildningen i Sverige samt arbete med aktuella samhällsutmaningar är bara några av de teman som tas upp.
Frågor som rör relationen mellan forskning, utbildning och praktik i dagens biblioteksvärld diskuteras genom exempel och en unik bild av bibliotekariens professionella identitet träder fram. Bokens texter ställer också den egna verksamheten, bibliotekarieutbildningen, i ett kritiskt ljus och diskuterar hur en utveckling kan ske inom de ramar som styr utbildningens och forskningens möjligheter.