Varje nytt år skulle befolkningen i stormaktstidens Sverige -lyssna till de kungliga böndagsplakat som lästes upp i rikets kyrkor. Där informerades om riksdagar och gavs förklaringar till krig och kriser. Där beskrevs även grunden för -rikets gemenskap och Sverige -gestaltades gärna som ett utvalt land; ett lyckoland präglat av enhet, fred och välfärd. Dessa uppläsningar fortgick över århundradena, men år 1919 sker ett skifte genom att kungen fråntas rollen som avsändare för dessa budskap. Föreställningen om ett lyckoland har då förändras i grunden.
Joachim Östlund analyserar i denna bok böndagsplakaten från stormaktstidens 1660-tal till demokratins genombrott 1919 och visar hur synen på makten, individen och gemenskapen i riket kontinuerligt omgestaltades inför befolkningen. Denna analys av ett av våra äldsta massmedia speglar på ett unikt sätt nationalismens framväxt, men även alternativen till denna -gemenskapsideologi.