Utdrag ur Inledningen:

Två nedböjda strån från vikens fjolårsvass låg tvinnade under förskeppets gummicord och höll kajaken på plats i det lugna vattnet. Jag stuvade undan kaffekoppen, kröp längre ned i sittbrunnen och vilade huvudet mot packpåsen på akterdäck. Vårsolen värmde skönt. Livet kändes gott och lätt.

Dagens färd hade börjat i dimslöjad gryning. Då i dagens första timmar paddlade jag fram på ett vatten som vore jag den första människan någonsin att störa dess spegel. Ändå har sjöfarare genom århundraden navigerat över samma fjärdar som jag nu gjorde. Men så är sjöar och hav beskaffade, att spåren suddas ut långt innan både gårdagens och dagens farkoster nått sina sökta horisonter.