”I osedvanligt hög grad visar Jila Mossaed på hur poesin kan få oss avtrubbade att se världen med sköljda sinnen. Det är en poesi om liv och död – och på liv och död. Ofta är den omedelbart tillgänglig, men på samma gång etiskt krävande. Man måste åter in i den, till den intensiva röstens uppfordrande utsatthet, till det sorgens bottenläge som kan öppna för skönhetens lisa.” Ur förordet av Niklas Schiöler