I Jessica Anderssons diktsvit Den vita staden har staden och landet och klotet hamnat ur kurs, någonstans ute i djuprymden. I den urbana skymningen vilar människorna i sina lägenheter. Osynliga linjer hänger mellan hyreshusens lägenhetskuber, som tvättlinor, eller trådar mellan burktelefoner. I dessa hemgjorda kommunikationsredskap ropar, eller kanske snarare viskar, människorna ut sina drömmar. Andra utgåvan, 2023.