När Henrik och Lotte kysser varandra farväl tror de att de snart ska återses under São Paolos sol. I Brasilien finns hoppet om ett tillfrisknande för Lotte, vars graviditet inneburit oväntade komplikationer. Hon ska bara packa färdigt huset tillsammans med dottern Molly, medan Henrik ska stanna till i London för ett möte. Dagarna fram till återföreningen borde vara en transportsträcka för dem båda. Men så börjar det moderna livets tunna is spricka under deras fötter, och plötsligt befinner de sig i fritt fall tusentals mil från varandra.

Det som inte växer är döende är en existentiell thriller. En andlöst spännande berättelse om kaos, utsatthet och om vårt förhållande till naturen.

Det är en mycket mörk roman, svart sugande och samtidigt helt sannolik. Till bokens många förtjänster hör att de båda huvudpersonerna inte görs till figuranter i en samtidssatir. I stället blir de mänskliga bland andra människor, iscensätter en tänkbar politisk verklighet som existentiellt drama.
Björn Wiman, Dagens Nyheter

Först vill jag dock välkomna en ny författarbegåvning En lågintensiv, pulserande och faktiskt mycket vacker bok om livet på randen av avgrunden. Weithz är alldeles för smart för att göra sin berättelse till en dystopisk sf-thriller; här finns inga årtalsmarkörer, inga rymdresor eller hypermodern låtsasteknik. På det sättet påminner den om en bok som Jerker Virdborgs Svart krabba eller (faktiskt, så bra är den), om Cormac McCarthys mästerverk Vägen Det är helt enkelt en strålande, mogen debut, full av kloka iakttagelser och starka bilder, från de små porträtten och interiörerna till det globala perspektivet Ändå kan jag inte låta bli att känna mig inspirerad, ja lycklig, över att det fortfarande skrivs och trycks intelligenta romaner med nerv och ärende. Jag lägger ifrån mig boken med både en ångestrysning och en känsla av optimism inför den svenska samtids- och framtidsromanen. Inför det litterära berättandet, inför kraften och trösten som vi bara kan hämta där.
Jens Liljestrand, Expressen

Jesper Weithz står för en av höstens starkaste debuter med en isande existentiell thriller om hur livet splittras när de minst anar det, om en familj som reser till São Paulo för att söka sjukvård - men plötsligt brakar livet ihop.
Metro

en intelligent uttänkt bladvändare som vill få läsaren att tänka till.
Aftonbladet

Jesper Weithz har skrivit en effektiv roman och ställer en mycket obehaglig diagnos på risksamhällets psykologiska konsekvenser.
Svenska Dagbladet

Man anar inte bara växthuseffekt utan också imploderande kreditkonsumtionsbubbla och peak oil i Weithz skräckscenario. Hans roman är som en skönlitterär thrillerversion av Effektkollegan David Jonstads bok Kollaps. Men trots att den är miljöpolitiskt idébaserad blir boken ändå givande både vad gäller psykologisk realism och thrillereffekter. Slutavsnitten är gastkramande och kusligt sannolika: som så ofta är det verkligheten som är mest hotfull, inte den litterära fantasin.
Göteborgs-Posten

På en ren och skön prosa skapar Jesper Weithz en stämning av obeveklig oro och kommande ofärd. Man känner av den som doften strax innan ett snöfall. Den omsluter själen och fryser den till is. Jesper Weithz debut Det som inte växer är döende är en gastkramande intrigslinga med en täthet som ger läsaren frostskador i spänningsnerven genom en sakligt avskalad och mycket påtaglig närvaro. Det är en spänningstät thriller som skapar en klimatkritisk och klaustrofobisk panikkänsla.
Tidningen Kulturen

Det som inte växer är döende är suggestivt berättat, och Weithz' förmåga påminner om Jerker Virdborgs i debutromanen Svart Krabba (2002). Jesper Weithz har en poets känsla för stämningar. Och för det osagda som ändå finns där. Det som inte växer är döende är en mycket stark debutroman. Förlaget beskriver romanen som en existentiell thriller. Och att den skildrar kaos och människors utsatthet, men också "den värme som kärleken kan erbjuda". Jag håller med, men vill tillägga klass- och det globala perspektivet. Med det sagt säger jag: Läs boken.
Flamman

Det är en spännande, väl uttänkt och smart berättad historia Jesper Weithz målar med små gester, skärpa och ett slags återhållen, dov intensitet upp en skräckbild som tycks skrämmande verklig. Hans budskap är outsagt men glasklart.
Anna Rudberg-W, Östgöta Correspondenten

Distinkta, verklighetstrogna scener varvas med drömska vilket gynnar spänningen och gödslar kafkakänslan (...) berättelsen dröjer sig kvar långt efter läsningen på ett till lika delar frustrerande som nervkittlande sätt.
Johan Odén, BTJ häftet nr 20

Det är helt enkelt en strålande, mogen debut ...