Någonstans mellan klockan 16.45 och 16.55 den 18 januari 2004 slutade Edvin Strand älska sin fru. Familjen satt i köket, Edvin, Kaja och fyraårige sonen Isak. Det var en vanlig torsdag. De hade precis ätit, de lyssnade på radio, försökte komma på titeln på en låt som Edvin nynnade på. Kaja satte på tevatten. Hon tömde ut det gamla teet och tände lågan på gasspisen. Och Edvin älskade henne inte längre.   Detta är den grundläggande händelse kring vilken denna märkliga och underbara roman är uppbyggd. Plötsligt slutar Edvin älska den kvinna som han ska dela sitt liv med, och hela hans tillvaro kommer i gungning. Han är inte längre Edvin Strand, för Edvin Strand var en man som älskade sin fru och ordnade fester med henne och reste med henne och skrattade och spisade jazz. Edvin Strand var lycklig och normal.   Den nye Edvin slutar gå till jobbet. I stället börjar han skugga en okänd man som bor i staden. Likt en figur i Paul Austers New York-trilogi hyr Edvin ett rum mitt emot mannens bostad och antecknar noggrant hans till synes helt normala förehavanden.   Ungefär samtidigt börjar Edvin få telefonsamtal från okända som vill ge honom märkliga uppdrag. Det visar sig snart att han har kommit med under rubriken Privatdetektiver i Gula sidorna.   Men det som trots allt upptar honom mest är vad som hände den 18 januari mellan klockan 16.45 och 16.55. Gång på gång går han igenom dessa tio minuter, ständigt med nya små triviala detaljer som han tror skulle kunna förklara kärlekens plötsliga försvinnande. Han vägrar acceptera att han inte längre älskar Kaja. Ingen lämnar en kvinna som gillar John Coltrane, som en skivhandlare uttrycker det.   Parallellt löper en annan berättelse. Den utspelar sig 1918, på en ö utanför Norge. Första världskriget är slut och kanonkulor säljs till vrakpriser, vilket för uppfinnaren Henry Lamm är en välsignelse. Han behöver nämligen exakt 73 kanonkulor till den evighetsmaskin som han har konstruerat.   Allt det här berättas av Edvin Strand cirka fyrtio år in i 2000-talet, men eftersom han berättar om den episod i hans liv då han slutade vara Edvin Strand, är boken skriven i tredje person, av den nye Edvin om den gamle.

Jens M Johansson tilldelades det norska Tidenpriset för romanen Tröst, som är hans andra bok och den första som översatts till svenska. I Norge räknas han som en av de mest spännande unga författarna.