För snart trettio år sedan försökte min storasyster Cecilia ta sitt liv på en psykiatrisk klinik. Hon var tjugotre år och hade under lång tid kämpat mot psykisk ohälsa och ätstörningar. Fyra dagar senare dog hon på intensiven. Det var det andra dödsfallet i familjen, tre år tidigare hade vår far tagit sitt liv på samma sätt. I den tumultartade tiden som följde efter hennes död gick jag och min mor igenom hennes tillhörigheter. Nästan ingenting sparades, utom några få ting som fick plats i en kartong. Lådan med hennes saker har stått orörd sedan dess. Inför arbetet med den här boken har jag öppnat den.