Inom den medeltida, västliga kristenheten växte under 1200-talet ett antal väckelserörelser fram, som förespråkade en enklare livsstil och ett uppväckande av fornkyrkans ideal. Två personer kom här att spela betydande roller: Franciskus och Dominikus.

Dominikus föddes i en liten bergsby i Spanien 1170. Efter sin prästvigning samlade han en grupp människor kring sig som sökte förena monastiskt liv med predikan och undervisning. Ur detta sammanhang växte Predikarorden, Ordo Praedicatorum, vanligen kallad dominikanorden, som erkändes av påven 1216.

Dominikus förordade enkelhet och ödmjukhet. Sina bröder uppmanade han att följa Jesu ord och exempel. Gå ut på vägarna och predika, utan penningpung och ränsel! Den enkla livsstilen blev således ett viktigt kännetecken på Dominikanorden. Ögonvittnen beskrev Dominikus som en helig man med djup medkänsla i allt mänskligt lidande. Asketisk och hård mot sig själv, generös och storsint mot andra. Han utstrålade glädje och kärlek. Dominikus helgonförklarades år 1234.

Författaren, fr. Jean-René Bouchet OP (1936–1987), avlade sina löften i dominikanorden år 1959. Han undervisade i patristik och ordenslivets historia. Han var novismästare i Toulouseprovinsen och prior i Strasbourg. Han dog i sitt kloster, Saint-Dominique i Paris.

Översatt av Ylva-Kristina Sjöblom OP och med inledning av Peter Halldorf.