Allt sedan 1929 har De förskräckliga barnen, Les Enfants Terribles varit de evigt ungas eviga roman. För Frankrikes ungdom är den en kultbok. Konstnären, filmaren, poeten och legenden Jean Cocteau har gjort uttrycket ”enfant terrible” till ett begrepp långt utanför Frankrikes gränser. Berättelsens unga syskonpar Paul och Elisabeth har blivit förebilder för flera generationer av unga, oavsett om modet kallats bop, swing, jazz, rock, punk eller hip-hop.

De förskräckliga barnen skrevs på en avgiftningsklinik i Saint-Cloud samtidigt som han skrev på en slags dagbok, Opium och den först anonymt utgivna Le Livre Blanc. Han låter oss ana sin dödsskräck och de sexuellt betingade skuldkänslor som präglade hans liv och det är i just den ”zon” där hans existentiella förtvivlan skymtar fram i ett suggestivt bildspråk, som han når som högst i sitt konstnärliga skapande.

Jean Cocteau f. 1889 d. 1963. Fransk konstnär, författare, filmregissör och skådespelare. Cocteau spelade under mellankrigstiden en betydande roll i Frankrikes konst- och kulturliv. Som ledamot av Franska Akademien och av en rad andra illustra sällskap i Europa och i USA, lyckades Cocteau fördela sitt konstnärskap mellan kulturetablissemang och avantgarderörelser. Främst förknippas han dock med surrealismen i en drömorienterad bildkonst samt i en rad filmer som är unika formexperiment.