Vi lever i en krigisk tid. Inom loppet av några få år har USA med allierade angripit tre stater: Jugoslavien, Afghanistan och Irak. Angreppen har skett under de mest storslagna humanitära och demokratiska paroller, vilka i stor utsträckning har godtagits i västvärlden. Det gäller såväl politiska partier på vänsterkanten som freds- och miljöorganisationer och andra NGO:er. Protesterna har varit små och någon stark antikrigsrörelse har inte uppstått.

Orsaken till detta, menar Jean Bricmont, är att den flera decennier långa ideologiska offensiv som bedrivits av t. ex. nya filosofer, nyliberala politiker, amerikanska tankesmedjor varit så lyckosam. Och en anledning till att offensiven blivit så lycksosam, är att den sällan mött något övertygande intellektuellt motstånd.

Humanitär imperialism är ett unikt försök att råda bot på denna brist. Jean Bricmont går inte bara i närkamp med argumenten för den i västvärlden dominerande ideologin om humantära ingripanden som han hävdar är en fortsättning på ett månghundraårigt kolonialt tänkesätt utan visar också på hur en annan förnuftigare vision skulle kunna se ut.

Jean Bricmont är professor i teoretisk fysik vid Université de Louvaine i Belgien. Han har också gjort sig känd som en skarpsynt ideologikritiker. För några år sedan publicerade han tillsammans med Alan Sokal Fashionable Nonsense, en svidande uppgörelse med postmodernismen. Han är också tillsammans med Régis Debray författare till À lombre des Lumières där han med upplysningsidealen som grund går i polemik mot vår tids religiösa nyväckelse.