Läsestycken, den titeln kom för mig som en ingivelse. Som jag uppfattar ordet, öppnar det upp för en textens frihet i omfång, anslag och innehåll. Den friheten har jag tagit mig. I Läsestycken tillåter jag mig att berätta om ett kalejdoskopiska bildspel kring historiska personer, där delar av deras liv vävts in, om fritt svävande infall, om språkets möjligheter att ty sig intill och tolka det som gör oss till det vi tror oss vara. Läsestycken har sprungit fram i det gränslandet, där aningar tar gestalt, drömmar besannas. Därför inbillar jag mig att de inte gärna låter sig sträckläsas. En per dag är klassiskt recept, en gångbar docering även för Läsestycken. – Jan Wolf-Watz