«Convivencia» Från 700-talet fram till 1492 härskade araberna, eller morerna som de kallas på den spanska kontinenten. Några städer som Cordoba och Toledo blev betydande lärosäten där arabisk vetenskap blandades med kristen vetenskap. Så sägs biblioteken i Toledo och Cordoba ha innehållit 400.000 böcker, lika många som det fanns i Bagdad. Ett «rikt» kristet kloster vid den här tiden ägde kanske 5 böcker. Ledordet var «Convivencia» vilket kan översättas med «samlevnad». Men det var så mycket mer än samlevnad, det var också samverkan. För under den här tiden översatte man böcker från främst arabiska till grekiska och latin. Böcker som «försvunnit» då det romerska och grekiska imperierna gick under. Dessa böcker hade bevarats av araberna och översatts till arabiska. Nu började man återföra alla dessa kunskaper till den europeiska kontinenten genom dessa så kallade översättarskolor, där böckerna återfår originalspråken grekiska och latin.
Hela verksamheten kom att få ett abrupt slut då Ferdinand och Isabella slutligen förvisade så gott som alla judar och araber från den spanska kontinenten mellan åren 1492 och 1520. Det är i denna smältdegel vi får träffa Rodrigo, en gång springpojke på översättarskolan i Toledo sedan mästare att hantera svärd. Nästan alla hans vänner går under då de spanska soldaterna slår till mot översättarskolan. Hans hämndbegär driver honom in i maktens korridorer. Men han är samtidigt en jagad man. För i hans ägo finns en bok skriven av Jesus själv. Blott 24 sidor, men väl en bok alla traktar efter. Det blir en virvlande kedja av händelser som alla oundvikligen pekar mot ett och samma våldsamma slut.