Den 7 mars 1921 bildades Svenska Orientsällskapet. Under 1920-talet stod Orienten för något nytt, något annorlunda som intresserade allt fler i Sverige. Tidningarna fylldes av annonser för orientaliskt mode, österländsk läkekonst sålde på apoteken och missionärer från öster fann nya lärjungar. Det fanns en tro på Orientens visdom, att det skulle gå att finna nya lösningar på livets frågor i historiens läror, men också en ambition att placera nationen i ett större sammanhang och förstå hur den nordiska kulturen påverkats av sina uråldriga kontakter österut. 

Orientsällskapet anammade på så sätt både den gamla och den nya tiden, och dess verksamhet speglade 1900-talsutvecklingen. Sällskapet erbjöd kurser för allmänheten i arabiska, turkiska och kinesiska, ordnade föreläsningar och utställningar om Orientens kulturer, och sökte arkeologiska spår efter förbindelser mellan öster- och västerland. Så småningom kom föreläsningarna och kulturutbytena allt mer att handla om den "nya" Orient som växte fram. 

I Längtan till Orienten berättar områdesforskare, religionshistoriker och kulturvetare om den fascinerande brytningstid mellan världskrigen då Orientsällskapet medverkade till en modernisering av både undervisning och forskning om andra länder för en ny publik, och på samma gång blev en del av Sveriges utrikespolitiska hållning i mötet med den nya, internationella värld som öppnade sig. 

Bokens redaktör Jan Romgard är fil.dr i Asiens språk och kulturer och vetenskapshistoriker med en bakgrund som journalist. Hans arbeten berör bland annat Kinas och Sveriges vetenskapshistoria.    

Medverkande författare:

Per-Arne Berglie

Ann Grönhammar

Patrick Hällzon

Ingmar Jansson

Göran Larsson

Helen Persson Swain

Jan Romgard

Simon Sorgenfrei

Ingvar Svanberg