Denna Skriftställning spänner över närmare fyrtio år. Tyngdpunkten ligger på texter om yttrande- och tryckfrihet och rasism, men perspektivet är bredare än så. Här saknas inte det nödvändiga nationella perspektivet.

Skriftställning 19 lyfter fram de strider på yttrande- och tryckfrihetens område som utkämpats under de senaste decennierna. Jan Myrdal har sannerligen deltagit i dessa. Ofta har han kommit att inta en central position. Att han har varit framgångsrik, bekräftas av de veritabla hatkampanjer han utsatts för. När det gäller striderna i PEN-klubben, mobiliserade motståndarna till och med för att få honom utesluten. De facto har han lämnat viktiga bidrag till att vi här i landet kunnat bevara en kärna av det som i hård strid erövrats och blivit svensk tryckfrihetstradition.

Myrdals insatser har medverkat till att den oss främmande, kontinentala (främst tyska och franska) hållningen i frågor om yttrande- och tryckfrihet, vilken hållning inte minst via EU utövar ett hårt tryck mot vårt land, kunnat hållas rimligt stången. Hos oss tvekar man inför att "förbjuda lögnen som riksdagsman Håkan Holmberg (fp) motionerat om i Riksdagen. I länder som Frankrike och Tyskland är det sedan länge etablerat att förbjuda ifrågasättandet av vissa lagfästa historiska sanningar.

Ett genomgående tema hos Jan Myrdal har varit och är det orubbliga försvaret för motståndarens yttrande- och tryckfrihet. De medborgerliga fri- och rättigheterna är odelbara. Det kan gälla Faurisson, Rami eller det uppmärksammade beslaget på 90-talet av Mein Kampf på tysk begäran ett beslag som senare hävdes av Högsta domstolen, liksom vitet på 1 miljon kronor.